Svante. Liberalerna. Falun.

När forskningsresultaten inte passar ideologin så fejkar man en forskare – om hur Stefan Fölster hanterar verkligheten.


Kommer ni ihåg ramaskriet när ”Studieförbundet Näringsliv och samhälle” 2011 presenterade en forskningsrapport (Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd?) Den sa att det inte gick att visa att privatiseringar givit några kvalitets- eller effektivitetsvinster i välfärden. Rapporten sa inte heller att konkurrensen inte var bra. Rapporten analyserade förutsättningar för marknadslösningar inom olika delar av välfärden och påpekade stillsamt att mer forskning behövs inom området. Intressant läsning men upprörande läsning för vissa dogmatisk sinnade manchesterliberaler. Två seriösa forskare som Laura Hartman och Olov Pettersson lämnade SNS då de inte fick förutsättningar att bedriva seriös forskning under akademisk frihet. Trovärdigheten för SNS sjönk som börsvärdet på ett fastighetsbolag när en bostadsbubbla spricker. Synd – riktigt synd, för det är att stort värde för Sverige att näringslivet bidrar med seriösa inlägg i samhällsdebatten.

En annan intressant röst i debatten är Stefan Fölster och hans Reforminstitut. Kanske inte så mycket för djupsinnigheten i det Fölster för fram utan snarare är det intressant att se hur Fölster fejkar att han har forskningsstöd för sina nyliberala teser. Fölster hävdade för ett tag sedan att konkurrens leder till en bättre skola i sin rapport ”Vad har hänt i kommuner utan valmöjlighet”. Att det finns en rad forskarrapporter som pekar på att det fria skolvalet bidragit till ökade skillnader i skolors resultat och en bristande likvärdighet viftar Fölster snabbt undan med påståenden att forskningsresultaten spretar. Att svensk skola trots den välsignade valfriheten inte klarar sig så bra i internationella studier är inte heller något Fölster berör. Valfrihet är bra menar Fölster och finner stöd i en genomgång av internationell forskningslitteratur. Vem har då gjort denna genomgång? Fölsters hänvisar i en not till Gabriel Sahlgren. Men Sahlgren är ingen forskare han är forskningschef på ”Centre for Market Reform of Education” i London. Sahlberg arbetar för en marknadsliberal tankesmedja som vill införa marknadslösningar inom utbildningssektorn. Han tituleras forskningschef men har enligt sitt eget CV en kandidatexamen i statskunskap. (Ni kan ju till exempel jämföra den akademiska meriten med de meriter Laura Hartman och Olof Pettersson har.) Sahlgren har även arbetat för den konservativa och nyliberala amerikanska politikern Ron Paul och för organisationer som ”Americans for Tax Reform” (ja ni gissar rätt, det är en organisation som vill ha sänkta skatter) med fler nyliberala organisationer.

Tankesmedjor är intressanta och lobbyister har sin funktion men att presentera dem som forskare är verkligen en märklig manöver. Har man inte forskningen på sin sida så får man väl ta en lobbyist och klä ut honom till forskare verkar Fölster tycka. Och han är inte ensam. I en debattartikel utnämner Friskolornas riksförbund Sahlgren till ”forskare” ( DN 130822). Det gamla talesättet ”ulv i fårakläder” kommer väl till pass.

Fölster har spritt sitt budskap i både Expressen och Dagens samhälle under detta falska sken av vetenskaplighet. Sahlgren för sin del debatterar på Svenska Dagbladets debattsida.

 Utan privat ägande och konkurrens inget välfärdssamhälle. Men att införa marknadsliknande incitament i offentlig välfärd är ingen enkel operation. Som det nu fungerar så riskerar valfriheten att bidra till segregering och sämre skolresultat. I praktiken innebär detta i så fall en skenbar valfrihet. Den som misslyckas i skolan har sedan ofta inte mycket att välja på. Även Sverige och svenska företag kommer att få svårt att klara framtiden om inte skolan som institution fungerar väl. Våra föräldrars utbildning avgör idag i större omfattning än tidigare av hur det går i skolan.