Avtal ska hållas. Svar till centern angående avtalet Falu kommun - Magasinet.

Deklaration: Innehåller 40% fakta, 30% saklig analys, 25% slutsatser, 5% frågor. 

Inga spår av populism.

Jag tycker att avtal som inte följs ska sägas upp. Dessutom bör den som bestämmer över kommunens kulturpengar inte ha egna ekonomiska intressen i besluten. Det tycker inte 3 centerpartister  i ett inlägg på facebook. De kritiserar mitt förslag om att kommunen ska säga upp sitt samarbetsavtal med Magasinet. Men Centerns argument lider av brist på klarhet och saklighet. Att Magasinet inte genomför kulturprojekt som motsvarar kommunala bidrag med 6-7 miljoner kronor benämns för ”detaljer”. Jävsproblematiken tar de heller inte upp.

Magasinet får 1,25 miljoner kr per år 2014 – 2020, totalt 8,75 miljoner kr för att genomföra ett antal specifika kulturprojekt åt Falu kommun. Då Magasinet la ner projekten redan i inledningen av avtalsperioden så borde kommunen säga upp avtalet. Det föreslog jag i en liberal motion i september 2017. Försvararna av avtalet anser att Magasinet gör ”andra bra saker”. Då jag i radions P4 i en debatt frågade herr Gahnshag (S) om vad det var för ”andra bra saker” han syftade på så kunde han inte ge några exempel.

Jag och Liberalerna anser att det är bättre att sluta avtal om saker som faktiskt genomförs. Socialdemokraterna och Centern föredrar att sluta avtal om sådant som inte genomförs. Ungefär så har debatten varit för att sammanfatta den kort.

Centerpartiet föreslår i sitt facebookinlägg (se nedan i kursivt) att Liberalerna omprövar sin kritik av samarbetsavtalet med Magasinet. Problemet är bara att en sådan sak först kräver svar på viktiga frågor som handlar om grunderna för kommunal verksamhet, och avtalsrätt. Dessa frågor borde även centerpartister och socialdemokrater ta på allvar.

Ha inga favoritföretag - behandla alla lika

Kommunallagen säger att kommuner får främja näringsliv i kommunen men inte stötta enskilda näringsidkare/företag. Centerpartisterna skriver att avtalets syfte bland är ”att förenkla byråkratin kring företagande”. Med andra ord - låt Magasinet som företagare behålla pengarna för nedlagda kulturprojekt. Denna ambition från Centerns sida att ”förenkla byråkratin”, dvs stötta enskild näringsverksamhet snedvrider konkurrensen. En kommuns måste utgå från principen – ha inga favoritföretagare! Det är inte rättvist om Falu kommun snedvrider konkurrensen genom att ge Magasinet fördelar som inte t ex Dalasalen, Falu bowling&krog eller för den delen Bishop arms har. Nej kära centerpartister – att gynna enskilda företagare kan inte kallas för ”att förenkla byråkratin”, den omskrivningen skapar acceptans för något som är mycket kontroversiellt. 

Håll avtal

En annan fråga är den om avtalet följts. Centern och socialdemokraterna anser att så är fallet utan att gå in på fakta. Avtalets syfte var att säkerställa främst 3 kulturprojekt, dessa 3 projekt var de mest ambitiösa och hade störst budget. De skulle återkomma regelbundet åren 2014-2020. I en skrivelse till kommunfullmäktige i februari 2014 förklarade Mats Omne delägare i Magasinet att ”Magasinets framtid står på spel..........flera av våra insatser (t ex Eternal Return, Dalarna Modern, Music Video Lab m fl) är av naturen ickekommersiella aktiviteter och processer som kräver offentligt stöd. Det har möjliggjorts genom våra EU-projekt. När EU-projektet nu går ut, kommer denna typ av aktiviteter att upphöra om vi inte hittar andra lösningar.” Trots avtalets 8,75 miljoner kr la Magasinet ner projekten. De två förstnämnda utan att de har genomförts en enda gång hitintills under avtalsperioden.

Här finns inte plats att gå igenom hela avtalet men låt oss titta på Eternal return. Projektet har genomförts av Magasinet år 2009 och 2012 innan samarbetsavtalet slöts. Syftet var att låta runt 15 kreativa entreprenörer med bakgrund från Falun träffa kommunens gymnasie- och högstadielever och inspirera eleverna, därav namnet Eternal return. 2009 var Falu kommun projektägare och Magasinet stod för genomförandet med offentliga bidrag på 430 000 kr (enligt handlingar från kommunstyrelsen). 2012 stod Magasinet som projektägare med en något högre kostnader troligtvis runt 600 000 kr (oklart om administrativa kostnader ingår i den summan Magasinet uppger i redovisningen).

När samarbetsavtalet sluts 2014 så uppger avtalstexten att Eternal return har kostat Magasinet hela 1,5 miljoner kronor per gång åren 2009 och 2012 totalt 3 miljoner kr. Det är väsentligt mer än vad som framgår av de kommunala handlingarna, ungefär en tredubbling verkar det som. Trots det läggs projektet som sagts ner direkt.

Magasinet förklarar i en skrivelse till kommunen 2018, apropå Liberalernas kritik, att det beror på att man 2014 hade försökt övertala Falun-Borlänge regionen (ett kommunalt bolag) att vara projektägare till Eternal return. Men Falu-Borlänge regionen vill inte vara projektägare så Magasinet bestämmer sig för att lägga ner Eternal return. Den motiveringen är märklig och byråkratisk. Normalt brukar man i ett avtal behöva hänvisa till krig, jordbävningar och katastrofer för att kunna upphäva det man åtagit sig att göra, inte en pappersfråga om vem som ska stå som projektägare. Eternal return har som sagts redan genomförts 2009 och 2012 av Magasinet och med Magasinet som projektägare. Hade Magasinet velat genomföra Eternal return efter 2014 hade man gjort det. Pengarna var på plats. Hade ansvariga politiker verkligen velat ha Eternal return borde de ha protesterat när Magasinet inte levererade. Men nu kanske ansvariga politiker hade andra mål än att Eternal return skulle vara kvar?

Att ifrågasätta samarbetsavtalet då kulturprojekten lagts ner beskriver centerpartisterna som att ”man inte ska fastna och gå vilse i onödiga detaljer”. Det viktiga är istället ”att avtalets intentioner ändå följs”. Men avtal handlar om att få något gjort i verkligheten, inte om att någon har intentioner och gör något annat än det som står i avtalet. Principen i ett rättssamhälle är att avtal ska hållas, pacta sunt servanda som det heter på latin, vare sig det handlar om kulturtjänster, bygga en skola eller utföra transporter. Att kalla Liberalernas krav på att hålla ingångna avtal för att ”gå vilse i onödiga detaljer” är att använda sig av en eufemism, en förskönande omskrivning av verkligheten som närmar sig lögnens gränstrakter. Vi pratar inte om detaljer utan om själva huvudsyftet som beskrivs i avtalet. Anta att ”Falu Rockstad” inte skulle genomföra sin spelning på Lugnet som de fått kommunala bidrag för utan gjort något annat. Det skulle inte vara ok.

Den som tar beslut om kommunalt kulturstöd ska vara neutral

När avtalet plötsligt bara handlar om något så vagt som ”intentioner” innebär det att Magasinet varje år styr över 1,25 miljoner kronor av kommunens kulturstöd. Alla andra kulturföreningar i Falun får dela på ca 600 000 kr per år efter beslut i Kultur- och fritidsnämnden och ingen enskild ideell förening får mer än 75 000 kr. Så 1,25 miljoner kronor är inte småpotatis. De beslut Magasinet tar innebär i stor utsträckning att de själva får inkomster dels som lön och dels som hyresintäkter via sitt fastighetsbolag som äger byggnaden Magasinet. T ex var hyresintäkterna för Magasinet via avtalet 2016 hela 465 000 kr. Till det kommer löneintäkter. Detta är en uppenbar jävssituation. Ingen bör hur vettig och klok man än är besluta om kommunala medel när man själv har ekonomiska intressen i det hela.

Normalt skulle kommunallagen hindrat denna jävssituation. Den som styr över skattemedel får inte ha möjlighet att stoppa dem i egen ficka. Men kommunallagen gäller bara politiker och tjänstemän. Lagstiftarna har inte förutsett sådana här kreativa sätt att ”förenkla byråkratin för företagande”. Beslut om hur skattemedel ska användas till kultur bör givetvis tas av Kultur- och fritidsnämndens politiker.

Vi Liberaler är för kulturprojekt men emot samarbetsavtalet. Magasinet bör lämna in ansökningar till Kultur- och fritidsnämnden om kulturprojekt precis som alla andra intressenter. Alternativt att kommunen handlar upp kulturtjänster i konkurrens enligt Lagen om offentlig upphandling.

Vi måste hålla på principer att Falu kommun inte får stötta enskild näringsverksamhet och att avtal ska följas. De som beslutar om hur skattemedel används ska vara politiker och dessa politiker ska inte ha egna ekonomiska intressen i ärendet. Det handlar om opartiskhet, likabehandling och saklighet. 

Vi hoppas Centern med flera läser igenom Liberalernas motion ordentligt i detta ärende och tar sig en funderare. 

Svante Parsjö Tegnér, gruppledare Liberalerna Falun

Åsa Nilser, 2 vice ordförande Kultur och fritidsnämnden, Liberalerna Falun

Länk Liberalernas motion om samarbetsavtalet

Centerns inlägg 21 juni 2018 på facebook "Politik i Falun"

Centerpartiet backar Magasinet

Centerpartiet delar inte Liberalernas Svante Parsjö Tegnérs kritik emot Magasinets hantering av det befintliga avtalet med Falu kommun.

Istället är det partiets uppfattning är att man bör uppmuntra en av kommunens viktigaste kulturinstanser, inte försvåra för en redan prövad verksamhet.

Dessutom har Magasinets verksamhet granskats och godkänts enligt gällande regelverk.

De flesta partier är idag överens om vikten av att förenkla byråkratin kring företagande, Parsjö Tegnérs agerande är ett exempel på motsatsen.

Självklart anser Centerpartiet att avtal ska följas och det är vår uppfattning att så också gjorts i fallet med Magasinet. Förutsättningar för långsiktiga avtal, till följd av oförutsedda händelser, kan förändras över tid.

Det viktiga är då att avtalets intention ändå följs. Vi anser därför att man inte ska fastna och gå vilse i onödiga detaljer. Man kan naturligtvis tolka innehållet i ett avtal olika, och det är just en sådan tolkning – en åsikt – Parsjö Tegnér framför. En åsikt han är tämligen ensam om.

Det ligger självklart inget ont i Liberalernas ambition att satsa ytterligare miljoner på skolan - men resurserna behöver inte tas från kulturen. Vi hoppas därför att Liberalernas gruppledare vill ompröva sin syn i den här frågan.

Joakim Storck, kommunalråd (c)

Fredrik Adolphson (c)

Camilla Andersson Sparring (c)

https://www.dalademokraten.se/artikel/debatt-oppet-brev-till-svante-parsjo-tegner

Varför har inte Falu kommun fixat en vikariepool med lärare?

Den 20 oktober 2016 beslutade fullmäktige att bifalla en motion från Liberalerna skriven av mig och Mattias Ohlsson. Vi ville inrätta en vikariepool med lärare i grundskolan och gymnasiet. I decennier har en sådan saknats. Om en lärare blir sjuk, ”vabbar” eller är på kurs blir lektioner ofta inställda. Inställda lektioner drabbar eleverna och hårdast drabbas de elever som behöver mest stöd av läraren. Inställda lektioner är ett otyg.

Vi tänkte att via Falu kommuns hemsida kan personer som vill vikariera som lärare anmäla intresse. det kan gärna vara pensionerade lärare eller lärarstudenter. Sedan skulle en rektor kunna gå in i poolen och enkelt få tag på en lämplig vikarie.

Fullmäktiges sa som sagt ja. Dåvarande ordförande Karl-Erik Pettersson (S) tog innan beslutet kontakt med mig och menade att detta var en viktig motion. Som före detta rektor insåg har hur betydelsefullt det här var för eleverna. Beslutet blev att Barn och utbildningsnämnden skulle utreda förutsättningarna i samarbete med kommunstyrelsen. Därefter skulle Bemanningscenter (en enhet inom Falu kommun) ha ansvar för vikariepoolen.

Ännu ingen vikariepool efter 18 månader. Inte ens en utredning!

Nu är det maj 2018 och utredningen av vikariepool har inte kommit igång. 19 månader efter fullmäktiges bifall. I februari 2018 står det i handlingarna till Barn- och utbildningsnämnden att den återstår att göra.  

Detta handlar alltså om en lagstadgad rätt för elever att få sina lektioner. Vilken annan organisation med runt 660 anställda skulle strunta i att ha en organisation för att ordna kompetenta vikarier vid sjukdom? Nu görs det lite hur som helst ute på skolorna och på gymnasiet är huvudregel - ställ in lektionen! Först om sjukdomen blir långvarig ordnas vikarie.

Därför har vi Liberaler lämnat in en interpellation (fråga till ansvarig politiker) - Varför har inte utredningen genomförts? Varför har vi inte en vikariepool/vikariebank för lärare?

Ni som vill veta vad som händer när lektioner ställs in kan se följande intervju med John Österberg som går 3:e året på gymnasiets ekonomiprogram. : https://youtu.be/KOazp_B-2WQ

John berättar om inställda lektioner.

Jag tänker fortsätta att driva den här frågan. Tycker du också att det är en viktig fråga kan du rösta på Liberalerna i valet 2018. Vi sätter skolan först! För elevernas skull.

Gahnshag låter 9 miljoner kr i skattepengar rulla till kulturprojekt som lagts ner

Pressmeddelande som jag skickade till media 5 september 2017 efter att granskat ett antal skriftliga källor. Jag har därefter debatterat i Radio Dalarna med kommunalrådet Gahnshag (S) och  Dalademokraten har haft en artikel på ämnet. (Rubriken har jag ändrat på här.)

Samarbetsavtalet Falu kommun och Magasinet. En studie i misslyckad kulturpolitik.

• Falu kommun och Kulturföreningen Magasinet har ett samarbetsavtal som omfattar totalt 8,75 miljoner kr avsedda att gå till icke-kommersiell kultur under åren 2014 – 2020.

• Kulturföreningen Magasinet har inte genomfört flera av de ”speciella insatser” som var syftet med samarbetsavtalet. Eternal return och Video Music Lab har Kulturföreningen ”valt att lägga på is”. Dalarna modern showroom har genomförts en gång 2014 men är nu nedlagd. Dessa projekt värderades till miljontals kr i samarbetsavtalet. Kontrasten mellan vad samarbetsavtalet syftade till i februari 2014 och vad som genomförts är stor. ”Flera av våra insatser (t ex Eternal Return, Dalarna Modern, Music Video Lab m fl) är av naturen ickekommersiella aktiviteter och processer som kräver offentligt stöd.” Samtliga aktiviteter nämnda i citatet har upphört. Samarbetsavtalet är ett misslyckande om tanken var att rädda dessa projekt.

• Ansvaret ligger på politikerna att följa upp överenskommelser och reagera när något inte blir som det ska. I detta fall har kommunalrådet Gahnshag (s) som varit drivande i ärendet och skrivit under avtalet ett stort ansvar. Han är passiv och reagerar inte på att Kulturföreningen inte genomför projekten.

• 1,25 miljon kronor i 7 år är mycket pengar i kulturstöd. Det totala stödet som Falu kommun (via Kultur- och fritidsnämnden) gav till ideella föreningar med kulturell verksamheter var ca 600 000 kr år 2016. Ingen förening får mer än 75 000 kr och de måste årligen ansöka om pengar.

• Avtalet bör hävas eller åtminstone ses över. Det här är ett kulturpolitiskt magplask. Det är omöjligt att rätta till de uteblivna projekten som skulle genomföras kontinuerligt i 7 år.

• Kulturföreningen Magasinet gör mycket bra inte minst när det gäller kommersiella nöjesarrangemang. Men det här handlar om en kultursatsning med skattepengar. Projekten som skulle lett till kreativa möten mellan människor läggs ner men skattepengarna fortsätter att rulla. Det är främst politikerna som ska ta ansvar.

                                                                                       Svante Parsjö Tegnér

                                                                                      Gruppledare Liberalerna Falun

     

Länkar till artiklar och debatt om datahallen.

Här är några länkar om den planerade datahallen i Falun. Länkarna går till media och jag hoppas att jag lyckats göra dem klickbara. Annars går de att kopiera förstås. Även lokalradion P4 har haft flera intressanta inslag och jag ska lägga in de länkarna också, så fort jag får tid. Nu har jag lite brådska. Med vänlig hälsning Svante

http://www.dalademokraten.se/dalarna/falun/parsjo-tegner-l-granli-ar-ingen-smickrande-affarsman

http://www.dt.se/dalarna/falun/toppolitiker-blas-av-planerna-med-granli


http://www.dt.se/dalarna/falun/live-tv-och-direktrapport-fran-informationen-fran-falu-energi-vatten-om-nya-datahallsplaner

http://www.dt.se/opinion/debatt/vanskapskorruption-om-datahallen-byggs-skulle-den-kunna-heta-friends-of-fahlens-arena

http://www.dalademokraten.se/opinion/debatt/parsjo-tegner-l-garna-en-kommersiell-datahall-i-falun-men-inte-kommunal

Hur har Falu energi och vatten upphandlat konsult till datahallen?

Del 3

Hur har kommunala Falu energi och vatten (FEV) upphandlat affärsutvecklaren Jan Fahlén när de planerade sin datahall?

Dalarnas tidningar har rapporterat att Fahlén inte följde upphandlingsreglerna när han som dåvarande chef på Trafikverket ICT anställde Björge Granli 2010. Detta fick kritik i en revisorsapport som föreslog myndigheten en utvecklad diskussion om etikfrågor i. När Fahlen senare som FEV:s konsult ber samma Granli bilda bolag för att driva Faluns kommande datahall kan man undra om revisorernas förslag om etikdiskussion genomfördes?

Men hur har FEV i sin tur upphandlat Fahléns tjänster för att utveckla datahallen? För att få svar på den frågan har jag begärt ut fakturor, avtal och haft ett samtal med FEV:s VD Per Dahlberg.

En gråmulen fredagen den 4 mars besöker jag Falu energi och vatten (FEV) på Ingarvet och samtalar med Dahlberg. Efter att ha väntat en kort stund i entrén tar Dahlberg emot. Dahlberg är en lång vänlig man i 40-års åldern. En person man lätt tycker om. Vi går upp för en spiraltrapp till Dahlbergs arbetsrum för att gå igenom de handlingar jag begärt ut.

Via epost har Dahlberg berättat att det inte finns några skriftliga avtal mellan FEV och Fahléns konsultbolag. Endast ett muntligt avtal om att Fahlen ska arbeta ”80 % av heltid och ersättningsnivå”. Själva upphandlingen var en direktupphandling. Den har alltså inte blivit utannonserad eller konkurrensutsatt. När vi går igenom fakturorna kan jag se att Fahlén börjar anlitas i mars 2013. Summorna varierar inledningsvis men från och med maj 2014 blir sysselsättningsgraden 80% och ersättningsnivån 125 000 kr per månad plus (med moms 156 250 kr per månad). En del av uppdragen gäller skid-VM och inte datahallen.

Vid direktupphandling måste värdet understiga 534 890 kr exklusive moms annars är det en ”ogiltig direktupphandling”. När jag och Dahlberg går igenom fakturorna tillsammans ser jag att summorna är för höga för en direktupphandling. (När senare räknar igenom fakturorna så blir summan 3 040 000 kr utan moms och 3 800 000 kr med moms). Jag frågar Dahlberg varför man inte gjort en ordentlig upphandling då summorna är så här stora har han inget riktigt svar. Förstod ni inte att summorna skulle bli så stora undrar jag? Svaret är svävande men Dahlberg anser att Fahlén har en kompetens som FEV behöver. Även Granli är viktig då han har en ”unik kompetens som dörröppnare” anser FEV:s VD vid vårt samtal.

Jag förstår att Dahlberg har svårt att svara om direktupphandlingen. Han blev VD sommaren 2015 och det är tidigare VD:n Bengt Gustavssons namn som står på de flesta fakturorna. Dahlberg tog över ett projekt som redan börjat rulla och det var inte han som gjorde den muntliga överenskommelsen. Jag borde ställa frågan till förre VD:n Gustavsson. Varför gjorde han en direktupphandling via muntlig överenskommelse? Gustavsson måste ha förstått att det skulle innebära brott mot Lagen om offentlig upphandling.

Samtalet med Dahlberg kommer även in på frågan om kommunen ska ge sig in i en konkurrensutsatt branch som datahallar. Han känner till min ståndpunkt att jag som liberal tycker att sådant ska privata företag ägna sig åt. Inte kommuner. Markarbetena för datahallen hittills har kostat ca 18 miljoner kr berättar Dahlberg. Han menar att Falun får svårt att locka till sig företag att satsa på en datahall. Olika faktorer spelar in berättar Dahlberg. Bland annat:

• Jämfört med datahallar i Stockholm så får kunder i en datahall i Falun ofta högre trafikavgifter. Ett företag som till exenpel har sin verksamhet i Stockholm får betala avgifter till nätverksoperatören för att skicka data mellan Stockholm och en server i Falun.
• Energiskatten på el är lägre i Norrland än i Falun.
• Fördelen Falun har är att värmen från datahallens servrar kan tas tillvara i fjärrvärmenätet. Det skulle kunna sänka kostnaderna för ett företag som etableras i Falun. Men att tillvarata värmen från en datahall är inte unikt för Falun.

När jag frågar Dahlberg varför Falu kommun via FEV ska satsa på en datahall som inte lockar privat kapital så är hans svar ”därför att vi tror på idén”. Just ett sådant svar gör att jag inte tror på idén om en kommunal datahall. Tror inte näringslivet på idén så ska vi nog inte ha någon datahall i Falun. I allmänhet är politiker usla på att driva företag i en konkurrensutsatt branch.

Efter ca en timmes samtal cyklar jag hem. Jag kan konstatera några saker. Dahlberg var öppen och rak. Det var ett bra samtal. Handlingarna har jag fått utom affärsplan för datahallen som inte är klart, det betraktas som arbetsmaterial. Den vill jag förstås läsa men i övrigt svarade Dahlberg på mina frågor. Jag fick veta hur han tänker. Men samtidigt så var svaren oroande. FEV verkar inte ha följt lagen om offentlig upphandling när Fahlén anlitades som konsult via muntligt avtal. Det är alltså en otillåten direktupphandling då värdet är så högt som 3,8 miljoner kr. Frånsett att en tjänst som inte blir utsatt för konkurrens ofta blir dyr för skattebetalarna så kan det leda till juridiska komplikationer som ogiltigförklaring, skadestånd och upphandlingsskadeavgift. Dåligt rykte får Falun på köpet. Det har varit en rad sådana här tveksamheter runt personerna som är inblandade i datahallsprojektet. Vi pratar inte om enskilda incidenter utan om en kultur där man systematiskt åsidosätter upphandlingsregler under flera år. Avgörande blir vem som känner vem.

När jag kommer hem går jag in på Konkurrensverkets hemsida. Där står att ”Sedan den 1 juli 2014 finns krav på att organisationen har riktlinjer för direktupphandling och krav på dokumentation för direktupphandlingar som överstiger 100 000 kronor.”

 

I Falun har alltså FEV gjort en ”direktupphandling” som kostar 156 250 kr i månaden och som nu är uppe i 3,8 miljoner kronor. Den saknar dokumentation förutom en muntlig överenskommelser mellan projektledaren och den numera pensionerade VD:n Bengt Gustavsson. Etikdiskussionen som föreslogs i Trafikverkets revisorsrapport för några år sedan hade nog inte skadat? Frågan är om den hade hjälpt?

Läs mer (Kopiera länken. För att göra den klickbar behöver jag lite kompetensutveckling):

http://www.dt.se/dalarna/falun/kommunbolagskonsult-klandrad-for-tidigare-anstallning-av-datahallspartner

Svante Parsjö Tegnér, gruppledare Liberalerna Falun

Märkliga personsamband när Falun ska leka Facebook

Del 2 om datahallen

Datahallar är en växande bransch med företag som Facebook, Ericsson, KNC Miner, Digiplex, Google och Microsoft. Bolagen lockas bl a av ”the node pole” som är ett samarbete mellan Luleå, Piteå och Boden. Kommunerna där erbjuder 13 tomtområden till företag. De kan locka med ren, säker energi (inte ett strömavbrott sedan 1979), kallt klimat och arbetskraft från Luleås tekniska universitet.

Kommunerna står för tomtmark men företagen bygger och driver hallarna. En tydlig rollfördelning alltså, jobb skapas och företagen tar affärsriskerna. 5 datahallar är klara eller påbörjade. Varför gör inte Falu energi och vatten (FEV) likadant?

Förklaringen ligger antagligen i personsamband.

Jan Fahlén som är ansvarig på FEV för planeringen av Datahallarna var tidigare VD på Trafikverket ICT. Under den tiden togs Børge Granli in som vice VD. När regeringen 2012 bestämde att Trafikverket ITC skulle vara en intern resultatenhet och inte bolagiseras så slutade de båda herrarna.

Men Fahlén och Granli verkar ha fått smak på att leka entreprenörer i offentlig sektor. Granli får grunda EcoDC AB i april 2014. Planen att FEV ska bygga och hyra ut hallen till ett bolag där Granli får majoritet innebär oklara gränser mellan privat och offentligt. Upplägget haltar då faluborna tar hela risken för investeringen i hallen runt 500-600 miljoner kr. Granli slipper offentlig insyn fast han ska förvalta kommunal egendom. Ett upplägg som underlättar korruption.

Sälj till ett företag som bygger/driver hallen – hellre en Google än en Granli!

Svante Parsjö Tegnér

Datahallen, EcoDC AB och entreprenören Granli.

Del 1.

Falu energi och vatten (FEV) planerar att bygga en datahall. Det innebär ett ekonomiskt risktagande som faluborna ytterst får ta, ca 500-600 miljoner kronor när allt är klart.

FEV vill sedan hyra ut hallen till ett bolag som ska bildas, EcoDataCenter AB. FEV ska äga 33 procent av aktierna i EcoDataCenter AB och 67 procent ska ägas av ett privat bolag med snarlikt namn - EcoDC AB. Bakom det senare bolaget står entreprenören Børge Granli och två till personer. Kommunfullmäktige måste godkänna förslaget.

Vem är då affärsmannen Børge Granli som FEV vill ge en så viktig roll som hyresgäst och majoritetsägare. Vad har han för ”track record”, dvs meriter? Granli uppges vara den som ska ordna kunder till datahallen. 

Som gruppledare för Liberalerna Falun har jag försökt skaffa mig en bild av Granli som affärsman. Bilden var inte riktigt lika smickrande som den han själv och tjänstemännen på FEV fört fram.

Granli skriver om sig själv på linkedin.com (ett yrkesnätverk på webben) som en specialist på ”Set and executed plans and strategies to maximize sustainable profitable growth”, dvs specialist på att upprätta planer och strategier för att maximera uthållig tillväxt. Han startade sin karriär som försäljningsansvarig 1984 och har under 25 år varit aktiv i 25 bolag via olika positioner som försäljningschef, vice VD, VD, direktör, styrelseuppdrag, grundare och ägare. Mest har han arbetat med marknadsföring åt företag och management inom eget bolag i telekommunikationsbranschen.

Hur är det med Granlis förmåga att ”maximera uthållig tillväxt” i företag?

Netnet och T5PC

Ett exempel på den expertisen är när Granli köpte upp varumärket Netnet, ett bolag som försvann då it-bubblan sprack på världens börser 2003. Granlis affärsidé var att Netnet skulle ägna sig åt mobiltelefonitjänster bland annat försäljning av förbetalda kontantkort. Företaget etableras på Svalbard i november 2003. Svalbard var då Norges eget skatteparadis med låga skatter och taxfree. Genom att slippa moms hoppades Granli göra goda vinster.

Men Granlis Netnet behövde kapital och det fick han från The 5 percent community (T5PC). T5PC var då ett norskt bolag med en pyramidspelsliknande affärsidé. Bolaget lockade medlemmar/aktieägare i främst Norge men även Sverige med ett ”internetbaserat varuhus” som aldrig existerade. T5PC egentliga inkomstkälla var att värva nya aktieägare. Man sålde också några få datorer men hade ingen egentlig verksamhet. När bubblan T5PC sprack 2004 förlorade ca 80 000 aktieägare runt 1 miljard norska kronor. Det rättsliga efterspelet var utdraget och resulterade i flera fängelsestraff och bidrog till ny norsk lagstiftning mot företag av denna typ.

Men nu går vi händelserna i förväg. När Granli får kontakt med T5PC hösten 2003 så behöver han pengar till sitt Svalbardsprojekt och T5PC är beredda att satsa då det börjar bli allt mer uppenbart att pyramiden håller på att rasa. Enligt ”Verdens gang”, Norges största dagstidning övertalar en styrelseledamot i T5PC, Jörn Tagge sin styrelse att ge Granli 5 miljoner norska kr för affärsidén att etablera mobilföretag på Svalbard. (Tagge döms senare i 3 omgångar till flera års fängelse för att bland annat ha spridit falska uppgifter som påverkade T5PC aktiekurs.) De 5 miljonerna gick ner i Granlis ficka via hans eget managementbolag istället för Netnet. T5PC köpte också 75 procent av Netnet (via moderbolag Telebridge 5 AS) för 14 miljoner norska kronor. Avtal slöts mellan bolagen i september 2003. 

Telebridge 5 AS var grundat av Granli. Bolaget nämns inte då han presenterar sig på Linkedin. Inte heller berättar Granli att han varit VD inom T5PC-sfären. Enligt Realtid.se (en affärstidning inom finansbrachen) lockades T5PC medlemmar att rekrytera kunder till Netnet mot att de fick 3-12 procent av ”sina kunders omsättning i provision”.

Men Netnet och T5PC problem var allt för stora. Norska finansdepartementet reagerade på att Netnet etablerat mobiltelefoni på Svalbard med Granli som VD och 8 anställda. Till Granlis irritation ändras momsreglerna hastigt så att tjänster sålda från Svalbard beläggs med moms, något som Granli i norska media kommenterar med att det är orättfärdigt. 

Pyramidföretaget T5PC brister som en såpbubbla inom några månader efter affären med Netnet. Netnet överlever några månader till. Trots att Granli sänder ut flera positiva pressmeddelanden från Svalbard, t ex i augusti 2004 har ”det kommit förfrågningar från företag som vill ta del av konceptet” gör Netnet konkurs innan årsskiftet. Efter sig lämnar Netnet skulder på 5 miljoner norska kr, samma summa som turligt nog för Granli gått till Granlis managementbolag istället för Netnet. Vid årsskiftet inför 2005 konstaterar en norsk journalist att bara en blå företagsskylt påminner om att ett pyramidföretag varit etablerat i Longyearbyen, världens nordligaste stad. Och så en försvunnen miljard förstås och 80 000 besvikna aktieägare, varav några tusen svenskar.

Telia var en av fordringsägarna på Netnet efter konkursen. Med Telia fick för övrigt ett av Granlis bolag en avtalstvist om ersättningar år 2000. Tvisten avgörs först 2012 av Post och telestyrelsen som bestämmer att Granlis bolag ska betala ersättning till Telia.

24sevenoffice

- Man måste vara mycket modig om man går in i ett sådant företag med så mycket turbulens.¹ Orden handlar om det norska företaget 24sevenoffice som i september 2008 öppnar kontor i Sverige, och det är svenskarna som ska vara modiga. Bakgrunden är de stora förluster företaget gör och att satsningen leds av Börge Granli som har problem med trovärdigheten efter Netnet och T5PC. Företaget 24sevenoffice säljer nätbaserade affärssystem och precis som med T5PC lockas kunderna med provision om de lockar nya kunder. Planerna är djärva och man vill växa i Sverige. I november startar Granli ett samarbete med Johan Staël von Holstein² och företaget Icube för att 24sevenoffice snabbare ska slå sig in på den svenska marknaden. Icub rasar snart och Holstein får sparken. I maj 2009 slutar Granli på 24Sevencommunity. Företaget visar stora förluster år efter år och idag i Sverige ligger omsättningen runt blygsamma 3-4 miljoner kronor. 24Sevenoffice existerar dock fortfarande tack vare tålmodiga aktieägare.

Granlis förmåga att maximera uthållig tillväxt

Granli har förutom Netnet och 24sevenoffice renoverat och sålt fastigheter, satsat på mobiltelefontjänster i Afrika och tagit bra betalt som marknadsförare och managementrådgivare. Men han har inte startat hållbara företag. Han verkar inte heller ha byggt upp några datahallar som påstås på FEV:s hemsida. Tekniker är han inte.

När man följer Granlis karriär som affärsman får man svårt att instämma i hans påstående att han är specialist på att ta fram strategier för att maximera uthållig tillväxt för företag. Men han tjänar själv bra med pengar på vägen. När ett projekt inte faller väl ut så testar han något nytt. Han tar gärna risker och kanske helst med andras pengar. Han kan uppenbarligen övertyga som försäljare.

Jag får erkänna att jag inte alls har det mod, inte heller den okunskap som krävs för att göra affärer med Granli. Jag skulle inte låta honom förvalta en 100-lapp ens. Än mindre kommunala tillgångar för åtskilliga 100-tals miljoner kr. Jag tycker det är fel att lägga verksamhet i skatteparadis. Granli har inte gjort något olagligt affärsmetoderna har varit tveksamma.

I Finland har man fått Google och Microsoft. I Norrland driver Facebook med flera stora företag datahallar. Vad får Falun – EcoDC AB?

Datahallar är en i grunden bra idé. Varför vill FEV ge Granli och EcoDC AB förtroendet att driva datahallarna i Falun?

Denna faktakoll ska fortsätta med en del 2.

Svante Parsjö Tegnér

1- Fritt översatt från norska ”Må være meget dristig der som en går inn i et slikt selskap med så mye "støy". Orden fälls anonymt i ett kommentatorsfältet när den norska branchsidan digi.no meddelar att 24sevencommunity etablerar sig i Sverige.

2 Holstein var en av de personer som blev kända på 1990-talet. Han grundade bland annat IT-företaget Icon Medielabb som var en börsraket innan företaget gick i konkurs.